Säpo

Det dröjde inte länge innan chefen ringde igen. Ett par dagar senare ringde det när jag låg och sov. 3.20 AM stirrade mig med gröna siffror i ansiktet. Helvete, är det chefen, tänkte jag och sträckte mig efter telefonen. Nu låg den inom räckhåll på nattduksbordet. Det första samtalet hade gjort mig rejält uppskakad och jag ville vara förberedd nästa gång, speciellt om det skulle ringa mitt i natten. De närmaste dagarna efter det första samtalet hade varit märkliga. Jag hade varit ganska tankfull på arbetet och jag kan tänka mig att dom undrade varför jag var så borta. Vid lunchdags upptäckte jag att jag satt och stirrade framför mig själv med gaffeln i handen. Men jag hade ju mycket att tänka på. 25 miljoner kronor om inte annat. Jag slängdes mellan tro och vantro. Var det verkligen möjligt att jag skulle kunna tjäna så mycket pengar? Och vad var det Säpo ville att jag skulle göra? Varför hade dom kontaktat mig? Var det ändå inte någon sorts skämt? Det kanske var någon Dolda Kameran? Jag gick till och med så långt att jag kollade upp veckoprogrammet på TV men det verkade inte vara någon Dolda Kameran på gång för tillfället. Jävla Aschberg, höll han på med något nytt underhållningsprogram? Det närmaste var AFV, America’s Funniest Videos och Reality TV men dom spelar ju inte in här i Sverige.

-Hallå, sa jag.
-Hej Erik, det är chefen.
-Hej, sa jag igen.
-Jag tänkte börja med att stämma av om du har några frågor. Du har säkert tänkt till en hel del och jag tänkte ge dig chansen att fråga om vad som helst.
-Jaaa, jag undrar förstås när jag får pengarna.
Han skrattade till.
-När uppdraget är klart, förstås. Jag vill ju inte att du ska börja köra runt i en Porsche redan nästa vecka och väcka Skattemyndighetens intresse. Vad det gäller utbetalningen så kan jag ordna så att du får pengarna på en bank i Schweiz. En del investerat i långsiktiga fonder och en del på ett kontantkonto. Naturligtvis pratar jag om rena pengar. Du får 25 miljoner rent och Skattemyndigheten får inte ett öre. Det gäller ju trots all rikets säkerhet det här.
Han skrattade till. Det var tydligen ett skämt. Jag skrattade också för jag ville visa att jag förstod. Det var ju trots allt 25 miljoner som vi talade om.
-Inga förskott då?
-Nja, ett mindre förskott kanske man kanske tänka sig. Plus att du kommer förstås att få pengar för alla utgifter som du har under tiden. Din utbildning kommer att kosta en del och dom pengarna kommmer du förstås att få av mig.
-OK, det låter bra.
-Du kommer att få pengarna via ”dead drops” om du vet vad det är.
-Nej.
-Helt enkelt improviserade brevlådor ute i naturen. Jag lägger pengarna i en plastask och ger dig positionen, antingen en beskrivning eller en GPS-position. Sen får du masa dig dit och hämta kosingen. Jag kan inte sätta in pengarna på ditt bankkonto får då kan dom spåras tillbaka till Säpo. Och det vore inte så bra. Minimal spårbarhet är vad som gäller här.
-OK, jag förstår.
-Något mer?
-Ja, vad är det ni vill att jag ska göra?
-Ett mycket speciellt uppdrag. Jag kan inte tala om vad det är just nu, men det är för Sveriges bästa, det kan jag försäkra dig.
-Ska det göras i Sverige?
-Ja, helt klart. Du behöver inte lämna Sverige vid något tillfälle. Men efter uppdraget kanske du känner för att åka utomland under ett eller ett par år. Det vore det bästa för alla, faktiskt. Har du något emot en jordentruntresa på en två, tre år?
-Nej, det låter som en dröm. Ungefär vad jag brukar dagdrömma om på jobbet.
-Bra, då har du något att se fram emot. Och jag tror inte att du kommer att vilja återvända till ditt jobb på XXXXXXX när du har 25 miljoner på fickan.
Nu var det min tur att skratta.
-Nej, det är ingen risk. Så när börjar min träning?
-Omedelbart. Och ditt första uppdrag blir lätt. Jag vet att du inte är i toppform fysiskt sett. Ditt första assignment blir att göra upp en plan för ändrad livsföring. Kost och motion, alltså. Jag vill att du gör en sammanställning av hur du skulle kunna komma i bättre form. Det borde inte vara så svårt. Vet du att du äter på McDonalds i snitt 3 gånger i veckan?
Jag skämdes. Chefen slog huvudet på spiken där.
-Bara genom att sluta äta där skulle du må 20 procent bättre. McDonalds är ju rena skiten.
Han hade rätt. Jag måste styra bort samtalet från det här.
-OK, jag tror jag förstår. Hur ska jag ge dig planen?
-Genom krypterad email. Om du går ut i hallen så hittar du ett kuvert i brevinkastet. Där har du alla instruktioner. Lär dig det hela utantill och bränn sedan upp kuvertet och allting inuti. Har du förstått?
-Studera och bränn, sa jag.
-Precis, studera och bränn. Det var allt för idag, Erik.
Klick.

Jag rusade ut i hallen. Där låg ett brev på mattan. Om någon håller på och skojar med mig så gör dom sig en väldig massa besvär, tänkte jag. Jag öppnade brevet och på två tätskrivna sidor fick jag uppgifter om hur jag skulle gå tillväga för att skicka krypterad email och skydda mina hårddiskar.

Så slog det mig, hur visste han att jag åt så mycket på McDonalds? Hur länge hade jag varit bevakad egentligen? Jag kände en kall kåre krypa upp längs ryggraden. Det här var stort. Jävligt stort. Hur stort egentligen?